DUSSIN dus3in2 (du`ssin Weste), n. ((†) f. BtÅboH I. 9: 33 (1637)); best. -et ((†) -t BtFinlH 4: 209 (1563)); pl. = ((†) -er Schroderus Comenius 756 (1639)).
Ordformer
(dosin 1646—1816. dousin (-ss-) 1737—1848. doutzin (douz-) 1780—1832. douzine 1814. — dusin 1555—1884. — dussin 1637 osv. — dutsin (-tz-, -z-) 1698—1834. dudsin 1702. — dussijn 1637. dwsyn 1527. — dusind (-ss-) 1637—1737. — duszenn 1544. dwssen 1591. — I fr. form douzaine, pl. -es 1799—1828)
Etymologi
[fsv. dusin (dws(s)en, dosen), sv. dial. dussin32, dusin04, liksom d. dusin04 af nt. dosin, af fr. douzaine, ä. fr. douzeine, afledn. af douze, af lat. duodecim, tolf (se DUODECIMA(L))]
1) antal af tolf (jfr anm. nedan); jfr TOLFT; oftast närmande sig bet. af räkneord, hvarvid prep. af framför det följande ordet bortfaller. Ett dussin af det här slaget och ett dussin af det här. Ett dussin glas. Ett helt, ett halft dussin. Handdukarna kosta 35 kronor dussinet. Ett dussin öl, (soda)vatten (elliptiskt för flaskor öl osv.). GR 4: 37 (1527). Tu dusin knapper. Därs. 26: 745 (1556). Ylleskjortor afyttrades (under 1500-talet) i dussin. Falkman Mått 1: 461 (1884). Ett sällskap engelsmän, dussinet fullt, män och kvinnor huserade (på hotellet). Engström Häckl. 217 (1913); jfr a. — särsk.
a) i utvidgad anv., för att angifva ett antal som ungefär uppgår till ett dussin: tolftal, dussintal. Spegel GV 175 (1685). Utom orden på -a upptages i våra språkläror ännu ett halft dussin andra djurnamn såsom femininer. EHTegnér i 3SAH 6: 244 (1891). Jag var väl ett dussin år innan hon dog. Larsson Hemmab. 231 (1916).
b) [efter motsv. uttr. i fr.] i uttr. af det slaget l. däraf l. dyl. gå tretton (stundom femton, ngn gg äfv. andra tal) på dussinet, betecknande att ngn l. ngt icke höjer sig öfver medelmåttan, icke är mycket värd(t) l. dyl., eg. angifvande att ngt är af så ringa värde att en handlande vid köp af ett dussin af detta slag gifver l. skulle kunna gifva en (l. ett l. mera) till på handeln (jfr BAGAR-DUSSIN). (Jag är advokat,) men icke af det slaget som gå 15 på dussinet. L'avoc. Sav. 16 (1757). Anna vill icke ha någon (till man) af dem, som gå aderton på dussinet, och icke jag heller. Topelius Vint. I. 1: 285 (1859, 1880). Professor B. är en man för sig, och det går inte tretton på dussinet af den sorten ens i Skåne. Lundgren Män. 91 (1913).
Anm. till 1. I dussin räknas o. försäljes framför allt mycket som har användning inom hemmet, så t. ex. tallrikar, glas, koppar, knifvar, gafflar, skedar, vidare dukar, handdukar, näsdukar, servetter, lakan o. örngott, än vidare åtskilliga i större antal använda klädespersedlar, ss. skjortor, undertröjor, kalsonger, strumpor, kragar o. handskar, skoband, knappar o. d. Likaledes räknas vissa specerier i dussin, ss. apelsiner o. citroner. Bland andra varor som säljas dussinvis må nämnas blyertsar, flaskor öl o. dyl., stolar.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] i ssgr, för att uttrycka att ngt (tillverkas o. försäljes dussinvis o. sålunda) är ett mer l. mindre underhaltigt fabriksarbete utan originalitet l. individuell egenart, l. att ngt l. ngn (förekommer dussinvis o. sålunda) icke höjer sig öfver medelmåttan, icke är mycket värd(t) l. dyl.
Ssgr (i allm. till 2): A: DUSSIN-ARBETARE~0200. Om man tager friheten och individualiteten från en konstnär, så blir han inte annat än en vanlig dussinarbetare. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 188. —
-ARBETE~020, äfv. ~200. Geijer I. 7: 243 (1829). —
(1) -FIL. tekn. De finare filarna, hvilka vanligen försäljas dussinvis och af denna anledning äfven benämnas ”dussinfilar”. 2UB 6: 237 (1904). —
-FURSTE. En mängd tyska och ryska dussinfurstar. Tegnér 6: 217 (1833). —
-FÖRFATTARE. —
-GENI. —
-GODS. Musiken (i operan) var ganska vacker .., men de italienska orden voro endast dussingods. Berzelius Res. 342 (1819). —
-MÄNNISKA. JVSnellman (1847) i FoU 20: 194. F. hade .. blifvit en af dessa dussinmenniskor, .. som utan sjelfständighet uppträda som verldserfarna män. Wetterbergh Selln. 136 (1853). —
-ROMAN. (dussins- Grebst Korea 155 (1912)) Nordensvan Pens. 221 (1883). —
-SJÄL. En af dessa dussinsjälar, som i det alldagliga lifvet vandra omkring der och hvar, utan aning och utan tanke om något högre lif än det, som dväljes i hvad Engelsmannen kallar comfort. SKN 1841, s. 180 a. —
-STAT. Beckman Främl. 36 (1885). Den ideliga spliten mellan dussinstaterna (i Tyskland). Svensén Jord. 359 (1886). —
-STYCKE. om teaterpjäs. Tiden 1848, nr 157, s. 2. Dramatiska teatern gaf i torsdags ett fint poetiskt franskt lustspel och ett klumpigt tyskt dussinstycke. AB(L) 1895, nr 262, s. 3. —
(1) -TAL. antal uppgående till ett dussin; ofta i uttr. i dussintal, i mängder så stora att man kan räkna föremålen i dussin, dussintals (se d. o. 2). Sprättar och sysslolöse karlar i dussintal svärmade på värdshuset. Crusenstolpe Mor. 5: 22 (1843). Några dussintal inlärda latinska fraser. Claeson 2: 140 (1857). —
(1) -TALS. (dutzinatahls Arnell Stadzl. 560 (1730))
1) (numera föga br.) = -VIS 1. OrdinKöphand. 12/10 1617, § 15. Silkes Strumpor .. sälias Dusinthals och ey Paaretals. OrdnFremHand. 1671, s. 2 b.
2) till ett antal af flera dussin, i dussintal. Dutzintals distinctioner. Brask Pufendorf Hist. 426 (1680). En vanlig teater-bof, sådan som man skådar dussintals. Hagberg Shaksp. 10: 437 (1850). —
-VARA, r. l. f. Wrangel HbHästv. 406 (1885). —
(1) -VIS, adv.
1) i partier på ett dussin. Kulörta Handskar af alla slag finnas till salu dussinvis. DA 1824, nr 189, s. 5. Tiden 1848, nr 159, s. 2.
2) = -TALS 2. (Villorna) synas ha tillkommit con amore och icke dussinvis på spekulation. Anholm Norm. 182 (1898); jfr 1. (hvard.) i förb. i dussinvis. Naumann GranskKr. 170 (1872).
B (†): DUSSINA-TALS, se A.
C (föga br.): DUSSINS-ROMAN, se A.